Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under dylika förhållanden började Lunds studentsång och
uppehölls af Fagerström som ståthållare inom sångens verld, ända tills
den rätte kom; Otto Lindblad, som tog spiran ur Fagerströms hand
som en naturlig rättighet.
Sången var, som sagdt, icke uppburen af de lärda herrarne, och
det var icke just någon rekommendation att tillhöra det
»Fagerströmska kotteriet».
De försigtige, som under tiden ville göra lycka och få ordnar
och titlar och en så kallad stor verkningsskrets, höllo sig fjärran från
sångens vänner och smålogo förnämt åt den der Fagerström, som fann
glädje i sången och bland ungdomen. Redan då började nämligen en
liten vacker frösådd af »unga gubbar» att sticka upp sin blekgröna
brodd på hårdvallsängen med dess friska grönska och tusentals enkla
blommor.
Det fans då, som ännu i denna dag, en del ynglingar, som för
att göra lycka riktigt aktade sig för att vara lyckliga i sin ungdom;
men passar man icke då på, så blir man aldrig lycklig, man blott
gör lycka. Det är en konstprodukt, en artificiel blomma, som icke
vissnar, men också aldrig haft lif.
Herrar sångare hade således icke så särdeles trefligt, ty visst
hade man lättare att finna »bockar» i en kria af en sådan, som sjöng
som en näktergal, än i en af en »snäll gosse», som var stum som en
lake och all mensklig ordning underdånig.
Att vara sångare var icke rekommenderande i åtminstone en
preliminärexamen och skärpte examinators uppmärksamhet, äfven oin
det ej ökade fordringarna.
Om en fråga slog fel, så sade professorn med en satirisk blick
på de »snälle», som icke hade röst, »Herr A. är ju med i
studentqvartetten?» hvarvid alltid någon långlagd och blek klassisk yngling
frestades till att liksom tacka Gud för att han ej var som den andre.
Detta hör till konstens små olyckor. Dylikt blir lätt ett
skoskaf, som gör att man linkar sig fram till vetandets helgedom.
Bland gubbarne fans dock en, som älskade sång och musik, men
denne befann sig naturligtvis på reallinien. Det var gubben Falleé,
en professor i den gamla patriarkaliska stilen, som lefde för sin
vetenskap och behandlade studenterna som sina barn. Det låg någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
