Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Luftens, markens och hafsvattnets temperaturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med solen. Vi skola i det följande taga
i närmare betraktande den från solen inkommande
strålningen. Det är förenadt med stora svårigheter
att exakt bestämma styrkan af en utifrån kommande
strålning, eftersom den först, innan den når våra
instrument, har att passera atmosfären, i hvilken
strålningen delvis absorberas och diffunderas. Genom
förbättrade metoder och allt mera fulländade
mätinstrument har man emellertid lyckats allt
noggrannare bestämma den s. k. solarkonstanten, utan
att dock våga påstå, att man är säker på densamma. Med
solarkonstanten menar man den temperaturförhöjning,
som solstrålningen vid atmosfärens gräns på en minut
skulle åstadkomma hos en kubikcentimeter vatten,
om strålningen träffade kuben vinkelrätt mot ena
sidan och intet värme samtidigt leddes eller strålade
bort. Den som först gjorde kvantitativa bestämningar
af solstrålningen var Pouillet, och med hans värde på
solarkonstanten räknade man länge, tills man fann,
att hans värde var för litet. Det värde, som man nu
anser för det sannolikaste, ligger i närheten af 3,
d. v. s. ett strålknippe med en kvadratcentimeters
genomskärning tillför oss något öfver tre gramkalorier
i minuten*. Det strålknippe, som träffar hela jorden,
tillför henne värmemängder, som det ju är lätt att
beräkna, om man känner solarkonstanten, men som
bli så oerhördt stora, att man ej kan bilda sig en
föreställning om dem, när man ser siffrorna. Man får
ett bättre begrepp om strålningens intensitet, om man
räknar ut, huru mycket is som skulle kunna smältas
med det på viss tid instrålade värmet. Man finner, att
solvärmet skulle förmå årligen smälta ett öfver hela
jordens yta utbredt islager af 54 meters tjocklek.
Om man betänker, att solen utstrålar lika mycket
värme åt alla håll i rymden, att den strålning, som
träffar det från solen sedt så ytterligt obetydliga
jordklotet, uppgår till den storlek vi nu beräknat,
och att någon minskning i solstrålningens intensitet
sedan urminnes tid ej kunnat påvisas, måste man häpna
öfver denna energiekällas rikedom och med undran
fråga sig, hvad det är, som alstrar en sådan oerhörd
mängd energie, att den motsvarar förbränningen af ett
stenkolslager kring hela solens yta af 40 kilometers
tjocklek om året.
* I fråga om solstrålningen räknas enligt
vedertaget bruk gramkalorier, men i öfrigt i
detta arbete kilogramkalorier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
