Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111. Själakulten.
I totemismen inneslutes på sätt och vis alla de element,
hvilkas utveckling bilda de följande perioderna i religionens
historia. Det för den totemistiska religionen utmärkande
är mindre att söka i densammas objekt än i
åskådningssättets hela art och väsen, tankeformernas och
tankebildernas hela struktur. Med dess upplösning utskiljdes från
religionens vidare utveckling en del af de föremål, som
dyrkades inom densamma; den högre polyteismen har
egentligen icke plats för djur- och växtdyrkan såsom sådan.
Å andra sidan medförde totemismens försvinnande en
rikare utveckling af andra element, som den inneslutit.
Med de nya former, som relationen mellan människan och
det dyrkade antager, följer nämligen uppkomsten af en
verklig dyrkan af de aflidnes andar och af naturföremål
och naturföreteelser.
Hela den eftertotemistiska utvecklingen får i motsats
till den föregående perioden sin prägel af, att lifvet icke
längre lefves inom stammens eller gruppens ram, utan
inom samfund med mer eller mindre utpräglad tendens
till och karaktär af att uppbyggas på familjens grundval.
Härmed sammanhänger, att å ena sidan större utrymme
lämnas åt individen och det individuellas utveckling, och
att å andra sidan de smärre samfunden småningom uppgå
i de större associationer, som representeras af staten och
nationen.
Båda dessa riktningar återfinnas i de principer, efter
hvilka den polyteistiska gudavärlden ordnas. De
poly-teistiska gudarna tänkas än stå i släktskapsförhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
