Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Genom det öppna fönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så hände det sig, att John Pendleton en lördags
morgon helt oförmodat fick besök av doktor Chilton.
”Pendleton”, började doktorn, ”jag har kommit till
dig, emedan du, bättre än någon annan här vet, hur
landet ligger mellan mig och fröken Polly Harrington.”
John Pendleton visste verkligen något om
förbindelsen mellan Polly Harrington och Thomas Chilton, men
saken hade aldrig blivit nämnd dem emellan på mer
än femton år.
”Ja”, sade han och försökte göra sin röst nog
intresserad för att låta deltagande, men ej nog ivrig för att
låta nyfiken.
”Pendleton, jag vill gå till Pollyanna; jag vill
undersöka henne. Ja, jag måste undersöka henne.”
”Går det inte för sig?”
”Om det inte går för sig! Pendleton, du vet mycket
väl, att jag ej varit inom det hemmets dörrar på femton
år. Däremot vet du inte — men det talar jag nu om
för dig — att värdinnan där sade mig, att nästa gång
hon bad mig dit, kunde jag taga det som en bön om
förlåtelse och att allt då skulle bli som förut — det
vill säga, att hon då ville gifta sig med mig. Kanhända
du kan i andanom se henne stå där och inbjuda mig
just nu, men jag har inte sett och ser inte något, som
tyder på det.”
”Och du kan inte gå dit, om du inte blir kallad?”
”Knappast; jag är litet stolt, som du vet.”
”Men kunde du inte svälja den där stoltheten och
glömma tvisten — — —”
”Glömma tvisten!” avbröt doktorn vredgat. ”Jag
talar inte om den sortens stolthet. Vore det bara det, så
vore jag färdig att gå härifrån och dit på mina knän
— eller på huvudet — om det vore till någon nytta.
Nej, det är min läkarestolthet jag talar om. Det här
är ett sjukdomsfall, och jag är läkare. Jag kan väl icke
tränga mig på och säga: ’Här är jag nu!’ Men,
Pendleton, jag måste undersöka barnet! Det gäller kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
