Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Pastor Ford och hans predikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kälta på människor om deras fel, så säg dem, att det
finns något gott hos dem. Försök att lyfta dem ur
misströstans dy, att få fram deras bättre, verkliga jag, som
kan strida och segra. Det inflytande, som utgår från
en god, stark och hoppfull personlighet är oberäkneligt.
Det kan stundom förändra hela omgivningen... Man
utstrålar det, som uppfyller själ och hjärta. En vänlig
människa väcker kärlek. En kritisk tvärvigg får snäsor
och kritik igen. Om man väntar sig något ont av
människor, så får man det. Men om man vet, att det finns
gott hos dem, så kommer det fram. Säg bara till Tom,
att du vet, hur gärna han bär in litet ved — och du
skall få se, att han kilar i väg genast.”
Pastorn vek ihop tidningen och reste på sig. Han gick
några steg fram och tillbaka i rummet. Sedan satte
han sig vid skrivbordet igen. ”Med Guds hjälp skall
jag göra det”, sade han sakta. ”Jag skall tala om för
alla mina gossar, att jag vet, hur gärna de vilja bära
upp veden. Jag skall giva dem så mycket arbete och
göra dem så överlyckliga åt att få göra det, så att de
inte få tid att titta i sina grannars vedlårar.” Så tog
han upp sina anteckningar, rev dem mitt itu och
kastade dem ifrån sig, så att på den ena sidan om stolen
låg: ”Ve eder”, och på den andra sidan: ”I skriftlärde
och fariséer, I skrymtare”. Pennan flög nu över det
vita papperet framför honom. Men först hade den
strukit ett tjockt streck över ”Mattei 23:13—14 och 23”.
Så gick det till, att pastor Fords predikan
nästföljande söndag var ett riktigt lystringsord, som väckte till
liv det bästa hos varje man, kvinna och barn, som
hörde honom. Och texten var en av Pollyannas åtta
hundra fröjdetexter:
”Varen glada i Herren och fröjden eder, I rättfärdige,
och jublen i glädje alla I, som ären redlige i hjärtat!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
