- Project Runeberg -  Pollyanna /
108

(1918) [MARC] Author: Eleanor H. Porter Translator: Elsa Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. “Precis som en berättelse“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närheten. Och nu förstår jag det, naturligtvis. Det är
John Pendleton! Går han inte och bär på en
hemlighet? Stänger han inte in sig i det stora huset och talar
aldrig med någon? Blev han inte underlig, när du
talade om för honom, att du var fröken Pollys
systerdotter? Och har han inte bekänt, att du påminde om
någonting, som han ville glömma? Var och en begriper,
att det var fröken Polly. Och så ville hon inte sända
honom kalvsyltan! Jo, Pollyanna, det ä lika klart,
som att du har en näsa; det ä det, ja, det ä det.”

”Å-o”, flämtade Pollyanna, som stirrade av pur
förvåning. ”Men tycker du inte, Nancy, att om de
älskade varandra, så skulle de någon gång bli vänner
igen. Jag tycker, det skulle vara roligt för dem att
bli sams.”

Nancy fnyste föraktligt.

”Jag förmodar, att du inte alls förstår dig på sådant
där. Du ä för liten än, ser du. Men om det finns
någon i hela världen, som inte har den ringaste
användning för den där ’vara-glad-leken’, så ä det då ett
par älskande, som blivit osams — och så ä det just
med de två. Går inte han och ’surar’ för det mesta?
Och är inte hon —”

Nancy tystnade tvärt och kom just i rättan tid ihåg,
med vem och om vem hon talade.

Plötsligt började hon småskratta. ”Men det får
jag då säga, Pollyanna, att det skulle allt vara stiligt,
om du kunde få dem att leka den där leken, så att de
med glädje ville bli sams igen. Men det finns nog inte
mycket hopp om det, nej, det finns det inte.”

Pollyanna sade ingenting, men när hon om en stund
gick upp till sitt rum, såg hon mycket fundersam ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free