- Project Runeberg -  Pollyanna /
64

(1918) [MARC] Author: Eleanor H. Porter Translator: Elsa Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fru Snow blir överraskad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Pollyanna nickade deltagande.

”Jag vet, att det är rysligt. Fru White hade det så
en gång — hon hörde till Kvinnliga hjälpföreningen.
Hon hade reumatisk feber då, så hon kunde inte vända
på sig. Hon sa’, att det hade varit lättare, bara hon
hade kunnat det. Kan frun det?”

”Kan — vad?”

”Vända på sig — röra sig, förstår frun, så att frun
kommer i annan ställning, när musiken blir alltför
outhärdlig.”

Fru Snow bara tittade på henne.

”Ja, naturligtvis kan jag röra mig hit och dit i
sängen”, svarade hon litet retligt.

”Nå, det kan ju frun vara glad över?” sade
Pollyanna. ”Fru White kunde inte det. Man kan inte vända
på sig — fast man så gärna vill det — när man har
reumatisk feber, det sa’ fru White. Efteråt sa’ hon till
mig, att hon trodde, hon skulle ha blivit tokig, om det
inte varit för hennes svägerskas öron, som voro så
döva.”

”Svägerskans öron! Vad menar du?”

Pollyanna skrattade.

”Jo, ser ni, det var så, att fröken White kom dit för
att sköta fru White och hennes hem. Men hon var döv,
rysligt döv, och de hade ett fasligt göra med att skrika
till henne, vad hon skulle göra och så’nt. När de
började med det där pianoklinket tvärs över gatan, kände
sig fru White riktigt glad över att hon kunde höra
det. Det var ju rysligt att vara döv, som hennes
svägerska, och knappt kunna höra något. Ser ni, hon
lekte den där leken, hon också. Jag hade berättat det
för henne.”

”Leken? Vad för en lek?”

Pollyanna klappade händerna.

”Det var sant — jag hade nästan glömt det. Fru
Snow, vad kan ni vara glad över? Nu har jag tänkt
ut det. Jo, huru glad kan ni inte vara, att inte alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free