- Project Runeberg -  Pollyanna /
25

(1918) [MARC] Author: Eleanor H. Porter Translator: Elsa Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Det lilla vindsrummet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de vita fläckarna på. Jag talade om det för Nancy,
att pappa sa’ — — — — —

”Det gör detsamma, vad din far sade”, avbröt fröken
Polly tvärt. ”Du har väl en koffert med dig?”

”Ja då, moster Polly; jag har en vacker koffert,
som Föreningen gav mig. Jag har inte mycket i den
— som är mitt eget, menar jag. Det fanns just aldrig
mycket kläder åt små flickor i missionslårorna på
sista tiden. Men jag har pappas böcker, och fru White
sa’ att hon tyckte, att jag borde ha dem. Ser du,
pappa —”

”Pollyanna”, avbröt henne mostern om igen med
skarp röst, ”det är en sak, som jag önskar, att du
från början kommer ihåg, och det är, att du inte får
tala med mig om din far.”

Pollyanna drog efter andan. ”Moster Polly, vad
menar du? Du menar väl inte — —” Hon tvekade ett
tag, och moster fyllde ut pausen.

”Nu gå vi upp till ditt rum. Din koffert är nog redan
där, ty jag gav Timoteus order att bära upp den dit,
om du hade någon. Kom med mig, Pollyanna!”

Utan att säga ett ord vände sig den lilla flickan om
och gick med sin moster ut ur rummet. Hennes ögon
voro fulla av tårar, men hon bar huvudet högt.

”Jag tror nästan jag är glad, att hon inte vill, att
jag ska tala om pappa”, tänkte Pollyanna. ”Det
kanske blir lättare, om jag inte talar om honom. Kanske
det är därför hon inte vill, att jag ska tala om honom.”
Och Pollyanna blinkade bort tårarna, å nyo övertygad
om sin mosters ”godhet”, och tittade sig nyfiket
omkring.

Mosterns fina svarta sidenklänning frasade, under
det de gingo uppför trappan. Bakom sig såg
Pollyanna genom en öppen dörr en skymt av mattor i
dämpade färger och sidenklädda stolar. Den matta, som
hon gick på, var mjuk som mossa. På väggarna i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free