- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Senare delen, Spanande efter Andrée i Nordöstra Grönland /
219

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nog varit mulet på morgonen, men hade sedan åter
blifvit klart. Där vi lade till, gaf sig en ruggande
spetsbergsgås (Anser brachyrhynchus) af i full farl in öfver
land, men Björn sprang fortare och tog henne. Vi gingo
sedan norrut långs östra stranden, där vi sågo gamla
björn- och vargspår, de senare på flere ställen. Vi klädde
af oss om benen och försökte vada öfver Ryders älf,
hvilket dock misslyckades, ty älfven var så strid, att vi
halkade på de hvassa stenarne, hvilka jämte det iskalla
vattnet gjorde oss så ömfotade, att vi måste vända åter
till standen, där det kändes mycket skönt att åter få
kläderna på. Från toppen af en bergkulle hade vi en
ganska vidsträckt utsikt. Genom kikaren sågo vi i öster
fyra myskoxar, som lågo och hvilade på en snödrifva,
medan norrut tvenne hjordar syntes på sluttningen väster
om älfven. Den ena af dessa utgjordes af tio à elfva
djur, som gingo och betade på en platå, medan den
andra bestod af nio gamla djur samt två små kalfvar.
Hade vi kunnat komma öfver älfven, skulle vi nog skjutit
kalfvarne, ty jag ville nödvändigt ha några sådana till
våra museer, men nu var därvid intet att göra. Som
hjorden gick söderut, hoppades jag att de om en dag eller
ett par skulle komma till något bättre tillgängligt ställe,
hvilket dock ej blef fallet. Vinden låg från djuren till
oss, och Björn visade sig ha en fin näsa, ty hans
beteende ådagalade, att han hade känning af hjorden på
ett otroligt långt afstånd. Det var lustigt att se de
krumsprång djuren gjorde, då de under sin vandring långs
den torra sterila sluttningen kommo till någon grön fläck,
där det fanns bete.

Det landskap, vi vandrat öfver på älfvens östa sida,
var ett fullständigt ökenlandskap, bestående af flygsand
och sten, där och hvar med ur denna omgifning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:24:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1899/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free