Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjorden. Därpå uppmättes hela ön med distanstub och stång,
och från vardarne togos syftlinier till såväl lätt
igenkänliga bergtoppar som till mera markerade uddar. Till
middagen hade vi Kolthoffs gäss, som kokades tillsammans
med potatis i enbart vatten, och både soppan och köttet
åtos till sista bit. Sedan arbetena på Axels ö voro slut,
begåfvo vi oss vid ebbtid den 3 juli ut ur fjorden och
lyckades efter mycket sökande få en något så när säker
hamnplats för båten på norra fastlandet, innanför några
skär. Här fick jag helt oväntadt skjuta min första ren.
Vi hade just fått upp tältet, och jag hade skickat Andersson
att hämta vatten, då han hastigt återkom och ropade:
’löjtnanten! en ren!’. Jag rusade ut och fick fatt i
geväret samt följde karlen försiktigt. Mot fjället syntes en
lugnt betande ren, men Hansen, som nu kom till,
påpekade, att som vinden låg från oss mot djuret, måste
vi göra en omväg. Så skedde äfven, men vi kunde ej
komma närmare än till en liten klippa på ungefär
trehundra meters afstånd. Detta var ju ett långt håll, men
Hansen försäkrade, att jag gärna kunde skjuta, ty äfven
om det blefve bom, skulle renen blifva kvar, blott den
ej finge se oss. Skottet tog under, och renen endast
höjde på hufvudet ett ögonblick, fortsatte så att beta och
kom oss ungefär femtio meter närmare, där han lade
sig. Då jag nu åter skulle skjuta, fann jag till min
häpnad, att det aflossade skottet varit det enda i magasinet,
hvarför det ej var annan råd än att skicka Hansen till
tältet efter flere patroner. Jag låg kvar och tittade på
renen, tills Hansen efter vid pass tio minuter var åter,
då renen för ett nytt skott blef på platsen. Som den
dock rörde sig något, fick den ännu ett skott, hvilket
Hansen tyckte vara slöseri. När djuret nu skulle passas,
befanns det att Hansen tappat sin slidknif, och som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
