Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glesare, och då jag på aftonen jemte kaptenen från den
höga sluttningen vid fjordens sida rekognoscerade isens läge,
tycktes detta lofva ganska godt. Denna dag hade en eskimå
från Kap York anländt hit på hundsläde öfver inlandsisen,
der han under ett dygn på grund af stark snöstorm måst
ligga stilla. Enligt hans utsago var isen vid Kap York
ännu fast vid land. Denne eskimå var en helt ung pojke.
Till matsäck hade han en påse med rotges. Han hade hört
jernblocken vid Sowallick omtalas, men ej sjelf sett dem.
Gubben Koludat, som förut ej kunnat gifva några
upplysningar om dem, sade nu att äfven han hört dem omtalas.
De skola ligga vid en fjord, ungefär 10 engelska mil från
yttre kusten, men huru långt från vattnet kunde vi ej
komma under fund med. Naturligtvis var det för mig
ytterst frestande att med hundsläde resa dit, men fartygets
läge var allt för kritiskt, för att man nu skulle vågat
lemna detsamma.
Den 29 juli kl. half åtta på morgonen var isen
ändtligen så gles, att vi kunde försöka komma ut, något som
också lyckades utan allt för många knuffar. Det var soligt
och klart denna dag, och då vi hunnit ut ur fjorden och
förbi Conical Rock, fingo vi derför en riktigare föreställning
än förut om de ofantliga drifismassor, som här voro tillstädes.
Mot Kap York ogenomtränglig is, norr ut stora isfält, likaså
i söder, men här funnos dock öppna rännor, och här var
också den enda väg vi kunde taga, ehuru den visserligen
förde oss rakt ut i den farliga »midtisen». Kaptenen ledde
seglatsen från tunnan i masten större delen af dagen; vi
passerade stora fält af obruten is, måste der och hvar med våld
bana oss väg; de höga, af en laf (Xanthoria elegans) alldeles
brandgula klipporna vid Kap York försvunno allt mera, och
vid sjutiden på e. m. styrde vi ut på en stor öppen
vattenyta, der uppehåll gjordes, lat. 75° 26′, long. 67° 27′, för
hydrografiska och zoologiska arbeten (på 500 meters djup).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
