- Project Runeberg -  Den andra Dicksonska Expeditionen till Grönland /
130

(1885) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att bringa till lydnad de »affällige» nordmän, man så
säkert trodde sig finna i Österbygden, derför talar den imposanta
krigsstyrka, en löjtnant, åtskilliga underofficerare, fyrverkare,
konstaplar och 25 menige, de fleste med hustrur och barn,
som jemte hästarna ledsagade guvernören till hans provins.
Något försök att öfver inlandsisen nå ostkusten blef dock,
så vidt kändt är, ej utaf. Af hästarna dogo fem under
öfverresan, de öfriga i Grönland genom vanskötsel, innan
ridten hann påbörjas. De väckte stor förvåning hos
grönländarne, i synnerhet då dessa sågo, att hästarne kunde
användas till körslor såsom hundar. En eskimå, som varit i
Kjöbenhavn, samme Pok, hvars reseskildring jag längre
fram skall meddela, förvånade sina landsmän genom den
djerfhet, med hvilken han nalkades de stora djuren; han
vågade t. o. m. hoppa upp och rida på dem. Soldaterna,
och i synnerhet åtskilliga med Paars öfversända manliga och
qvinliga förbrytare, uppförde sig dessutom bland Grönlands
fromsinte eskimåer på ett så förargelseväckande sätt,[1] att de
flesta måste hemsändas.

Sålunda slutade den första expedition, som utrustades
för ett framträngande i Grönlands inre. Den var anlagd
i en vida större skala än alla som senare haft samma
uppgift, men föranledde, så vidt man vet, icke något verkligt
försök att framtränga bortom kustlandet. Ett hundra
femtio år skulle förgå, innan frågan åter upptogs af danska
regeringen. Under tiden bemödade sig dock några enskilde
män att afslöja de hemligheter, som den grönländska
isöknen dolde i sitt inre.

Den förste af desse var den dansk-grönländske
köpmannen Lars Dalager, en om den europeiska


[1] I synnerhet voro eskimåerna förvånade öfver, att en qvinna för någon
förseelse mot disciplinen fick prygel strax innan landstigningen. Hedningarna
frågade ofta missionärerna, huru det kom sig, att de europeiska qvinnorna voro
så fräcka och i saknad af all höfviskhet och qvinlig anständighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Apr 12 01:22:30 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1883/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free