Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskrifvas i de isländska sagorna, och att när någon gång
dylika lemningar träffas, de vanligen äro så oansenliga, att
erfarne fornforskares gräfningar äro af nöden för att
konstatera, om man verkligen har för sig en gammal husplats
eller ej.
I det lilla, af en fåtalig befolkning bebodda, ofruktbara
landet utvecklade sig emellertid vid årtusendets början ett
andligt lif, till hvilket vid den tiden intet annat land norr
om Alperna kunde uppvisa något motstycke, och hvilket
alstrade en litteratur af oberäknelig vigt för alla norra
Europas länder. Denna litteratur finnes såsom bekant bevarad
i en mängd handskrifter, de isländska membranerna. Numera
träffas dessa dock icke, eller endast undantagsvis, på Island
— i Reykjaviks tvenne offentliga bibliotek fans sålunda
icke en enda vigtigare gammal originalhandskrift. Man får
söka dem i europeiska bibliotek, hufvudsakligast i
biblioteken i Kjöbenhavn, Stockholm och Upsala. Om
uppkomsten af de svenska samlingarna berättar Uno v. Troil
följande:[1]
»Sverige kan tillräkna sig hedern att hafva gjort första steget
till deras (de isländska membranernas) samlande. Början dermed
gjordes af Jonas Rugman, som 1661 på svensk bekostnad reste
öfver till Island och derifrån hemförde ett vackert antal
manuskripter, som lade grunden till den samling af isländska handlingar vårt
svenska Antiqvitets-Arehivum nu kan uppvisa. Af detta exempel
uppäggad begaf sig äfven Thormodr Thofueson till Island, försedd
med konung Fredrik III:s befallning till biskoparna Brynjolf
Svenson och Gisle Thorlakson, af den 27 maj 1662, att vara
sig behjelplige vid isländska handlingars samlande.
Sedan Antiqvitets-collegium blifvit i Sverige inrättadt, var man
åter betänkt på att öfversända Peter Salan, som dock ej kom till
någon verkställighet. Men i början på 80-talet vunno de sitt
ändamål genom Gudmundr Olson, som drog in sin bror Helge Olson,
hvilken medbragte en temmelig hop manuskripter, och hvartill
sedan Arngrim Jonsen, Jonas Wigfusen, Lopt Josephsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
