Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvifvel skall vinterkylan åter inställa sig, men må den komma, om den
vill, vi glädja oss åt den närvarande stunden. Blir det kallt, krypa
vi in i vårt trefliga, varma hus, och der i de solupplysta rummen hafva
vi numera vår. Hvar och en, som man i dag möter, synes genomträngd
af en ny, friskare anda. Vinternattens sjukliga blekhet har försvunnit,
ingen panna är fårad, ingen blick sorgsen. Alla bära hufvudet
upprätt, och den förbehållsamma tystlåtenhet, som en och annan visat,
finnes ej mer. Dagen är glad för alla. Sköna sol, väck nu också
till lif naturen omkring oss, kalla växterna ur sin vintersömn och
sänd åter hit fogelskarorna, på det att den allra sista återstoden af
polarnatten, den dystra tystnaden och ödsligheten, också måtte
försvinna".
Liksom för att uppfylla vår önskan, att flyttfoglarne skulle
återkomma, visade sig följande dag några hafhästar vid Mosselbay. På orörda
vingar ilade de fram öfver isytan, kretsade en stund omkring fartygen
och begåfvo sig derpå bortåt de omkring liggande fjällen, sannolikt
för att på dessas högsta spetsar uppsöka boningsplatser åt sig för den
kommande sommaren.
Denna dag uppsteg ett mörkt moln på vår glädjehimmel.
Skörbjuggen började åter låta höra utaf sig. Denna gång var det på
Onkel Adam, som denna alltid lika ovälkomna, om ock nu ej så mycket
som förut fruktade gäst hade visat sig. Ej mindre än tre personer
hade angripits af denna sjukdom, bland dessa tvänne mycket svårt,
nämligen konservator Malmgren och köksan Amanda. De flesta af oss
hade hyst den förhoppningen, att vi nu, sedan dagsljuset återkommit,
ej längre skulle hemsökas af denna plåga, men vi hade misstagit oss,
såsom framtiden utvisade. Läkarens utlåtande besannades ty värr, det
nämligen, att det långa mörkrets skadliga inflytande antagligen skulle
visa sig framför allt efter polarnattens slut. Detta kan gifva
anledning att fråga: af hvilken art är det inflytande, som polarnatten vid den
breddgrad, på hvilken vi befunno oss, kan anses utöfva på menniskan?
Denna fråga må besvaras af vår läkare, hvars åsigt i detta ämne,
grundad, som den är, på mycket noggranna iakttagelser och en ytterst
samvetsgrann uppmärksamhet på hithörande förhållanden, synes oss
vara den enda tillförlitliga.
Han säger härom i sin förut omnämnda rapport: "Vinterklimatet
på Spetsbergen, som väl ej på långt när i hårdhet kan täfla med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
