Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilltalande sätt och med en stämma, som röjde djup rörelse, men manligt
kraftig bröt sig fram genom stormen. — Då akten var slut, bars liket
ned från däck och sattes på en till reds stående kälke. Öfver kistan
breddes en flagga. Processionen ordnade sig, och det dystra tåget satte
sig i gång i riktning åt vikens östra strand, der dagen förut en graf
blifvit gräfd. Främst gingo några lyktbärare, derpå kom kälken med
liket, dragen af sex personer och på ömse sidor om den några
lyktbärare. Härefter följde de båda fartygens officerare och deras
vederlikar jämte den aflidnes ende härvarande anförvandt och sedan den
öfriga delen af fartygens besättningar. Långsamt rörde vi oss framåt
på vår mörka, obanade stråt, skakande af köld. Grafven söktes länge
förgäfves, men fans slutligen alldeles fyld med snö. Snön skottades
upp, liket nedsattes i sin kalla boning, en psalm lästes, hvars innehåll
dock ej ens de, som stodo närmast den läsande, i följd af stormen
kunde uppfatta, och grafven fyldes. — Vi begåfvo oss på återvägen.
Stormen hade tilltagit i ilska, snöyran i häftighet. Stränga
befallningar gåfvos, att alla skulle söka hålla sig tätt tillsammans. Höga rop
höjdes af dem, som gingo i spetsen för att underrätta de efterföljande
om den riktning, i hvilken de skulle gå. Af huset och fartygen
sågo vi ej en skymt; det var ej ens möjligt att upptäcka en lykta,
som bars på några få fots afstånd. Vinden låg midt emot, och snön
piskade oss rätt i ansigtet. Ögonlocken bokstafligen fröso
tillsamman, i det is bildade sig på ögonhåren. Man hade knappast lyckats
få det ena ögat öppet genom att borttaga isklumparne, förr än det
andra var hopfruset, och så oupphörligen under hela vägen. Att
sammanhålla skaran visade sig snart omöjligt, den ena gruppen efter den
andra skilde sig från hufvudtruppen, som, då den kom i närheten af
fartygen, förminskats till knappast hälften af sin ursprungliga storlek.
Alla kommo dock lyckligen hvar och en till sitt, men nog var det
snarare lycka än beräkning, som ledde våra steg under denna svåra
vandring och kom oss att ej taga miste om vår kosa. — Alla, som
bevistat denna begrafning, firad midt under polarnattens mörker och
elementens raseri, voro helt säkert inom sig ense derom, att den hörde
till det slags tilldragelser, som en gång upplefvade aldrig kunna
förgätas. —
Det var ungefärligen vid denna tid, som antalet af våra husdjur
förökades med 7 stycken hundvalpar. Vi hade hittills haft 4 hundar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
