Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka viken blef isfri, om vädret då stadgat sig, om det var månljust
o. s. v. Fartygen rustades emellertid till afresa.
Nästan under hela November månad var vädret jämförelsevis
mycket mildt. Sällan sjönk temperaturen under 20° och ofta, i
synnerhet stormiga dagar, visade termometrarne på en och annan grad öfver
noll. I September fruktade vi, att vintern skulle blifva mycket sträng;
nu började vi antaga motsatsen.
Med polarnatten i all sin dystra storlek fingo vi först under
månadens allra sista dagar göra bekantskap. Visserligen var solen mot
slutet af månaden långt under vår horisont, men månens milda ljus
skingrade i någon mån nattens mörker. Aldrig har denna himlakropp
varit oss så kär, den som här blef, och aldrig hade dess ljus synts oss så
starkt och skönt, som nu då det tillbakahöll det mörker, hvilket ville lägra
sig öfver den trakt, der vi uppslagit våra bopålar. Länge, om ej
alltid, skola vi erinra oss de månljusa novemberdagarne vid Mosselbay.
Helt visst skola vi aldrig mer få se en himmel så skön som den, vi
understundom voro i tillfälle att med djup beundran skåda. Det var
i synnerhet middagstiden den visade sig som praktfullast. — En
dagboksanteckning för den 17:de November innehåller följande svaga
försök att beskrifva det panorama, som ofta låg utbredt omkring oss
under våra vandringar på Mosselbays istäcke: "Jag och N. togo i
middags en promenad i månskenet. Vi ämnade oss till iskanten för att
på nära håll fröjda oss åt de gladt dansande böljorna och lugnt
framsimmande isblocken. Öfver isen gick vår väg. Vandringen var ytterst
besvärlig och ansträngande. Komna till det yttersta af skären, slogo
vi oss ned på ett isblock för att hvila och betrakta vår omgifning.
Den var beundransvärd. Sydvestra delen af det klara himlahvalfvet
belystes af den circumpoläre fullmånen. I den ljusflod, som
utströmmade från denne, simmade några få långsträckta moln. Rätt i söder
närmast horisonten syntes ett svagt rödaktigt skimmer, sora tydligt
och skarpt afstack från det hvita månljuset. Här hade solen nedgått,
då den långa polarnatten började; det var sista skymten af dess ljus,
vi nu varsnade. Sydost höjde sig mot zenith några få, för hvarje
ögonblick i styrka, färg och läge vexlande ljusstrålar —
norrskenet i den form, det här vanligen visar sig. Öfver våra hufvuden
strålar polstjernan klar, och öfverallt på himlahvalfvet tindra stjernor,
lysande med starkare eller svagare, olika färgadt ljus, och vid norra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
