Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afbröt den tystnad, som inträdt och som, ju mera sällan den afbröts,
blef allt mer märkbar och tryckande.
Landets växter hade länge sedan inslumrat i sin långa vintersömn,
dolda af det tämligen djupa snötäcke, hvilket höljde de lågländtare
ställena och öfver hvilka de snöfria, mörka fjällsidorna kastade sina
djupa slagskuggor. — De om hvar andra hopade, tätt sammanpackade
och hopfrusna ismassorna gåfvo viken och hafvet utanför denna en
vinterlik prägel. Kölden syntes nu tämligen hafva stadgat sig.
Termometrarne visade i allmänhet omkring —20° C. — Dagen var kort
och det sparsamma solljus, som ännu kunde tränga till oss, bortskymdes
till ej obetydlig del af de mörka moln, som envist dag efter dag
betäckte himlen. Den 13:de Oktober var den sista dag vi det året
sågo en skymt af solen. Den höjde sig då vid middagstiden något
litet öfver det fjäll, som mot söder begränsade Mosselbay. Efter en
kort stund sänkte den sig åter ned, för att ej, förr än 4½ långa månader
förflutit, å nyo visa sig. Huru begärligt uppfångade vi ej den
sista skymten af henne, och huru vemodigt stämdes vi ej, då hon
försvunnit! Länge stirrade vi på den ljusflod, som angaf det ställe, der
hon nedgått. Refraktionen inberäknad skulle solen vid Mosselbay
först gå ned den 20 Oktober, men den ofvannämnda bergskedjan
beröfvade oss under 7 dagar anblicken af henne. — Hastigt minskades
nu dagens och ökade sig nattens längd. Middagsljuset blef allt
svagare, midnattsmörkret allt djupare. Den 23:dje Oktober kunde
lamporna inuti huset släckas först kl. 10 på f. m., och klockan strax efter
2 e. m. var deras ljus åter behöfligt. Den 26:te i denna månad var
den första dag, då lampa måste hållas tänd hela dagen om. Ute var
det dock ännu så ljust, att man utan minsta svårighet kunde vägleda
sig. Mot söder syntes fortfarande ett tämligen starkt ljusskimmer,
som vi ej tröttnade att betrakta och hvars styrka vi med sorgset sinne
dag för dag sågo aftaga. Med spänd uppmärksamhet följde vi denna
nattens seger öfver dagen, fröjdade oss åt de få ljusglimtar, som ännu
återstodo, och yttrade upprepade gånger den förmodan, att det ej skulle
blifva just så mycket mörkare. Dock någon grund för en sådan
förmodan fans ju icke, men det var liksom för att lifva oss sjelfva och
andra, som vi sökte intala oss detta. — Äfven fartygen började se
vinterliga ut. Stänger och segel voro nedtagna och höga snövallar voro,
uppkastade längs sidorna till skydd mot kölden. Onkel Adams
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
