Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken vi också tidigt på morgonen den 3:dje September för sakta fart
och under talrika lodningar inlöpte. — I så fördelaktig dager, som på
denna tidiga morgonstund, presenterade sig aldrig, såsom vi tyckte,
viken sedermera. Solen stod i nordost, och från en himmel, hvars
djupa blå ingen molntapp någonstädes dolde, öfvergöt den viken och
dess omgifningar med en flod af ljus, som återkastades af den
spegelblanka hafsytan, de små på stränderna liggande färskvattnen och
istäcket på de kringliggande bergens kron. I detta haf af ljus erhöll
ögat en angenäm hvila, då det riktades på de svarta bergsidor, hvilka
kantade stränderna och den vänliga grönska, som visade sig vid
dessas fot och på det lågland, som vid vikens nordöstra sida utbredde sig.
Hafsvattnet var af en genomskinlig klarhet, så att den ljusa, med svarta
skifferflittror beströdda sandbottnen, här och der bevuxen med en
yfvig algtufva, syntes ännu på stort djup. Från de närliggande
bergen hördes ett doft, oredigt buller, hvilket alltid förmärkes i närheten
af de trakter, der större fogelskaror uppslagit sina bopålar.
Härigenom afbröts på ett upplifvande sätt den djupa tystnad, som
mångenstädes äfven sommartiden herskar på Spetsbergen och som helt visst
skulle framkalla en känsla af svårmod och dyster nedslagenhet hos
den, hvilken besöker dessa trakter, om de ständigt nya intryck, han
erhåller, och den verksamhet, han måste utveckla, ej hölle sinnet
spänstigt och lifligt. Flockar af tejstar, som simmade omkring våra fartyg,
skaror af större och mindre måsar, hvilka kretsade omkring oss, och
ejderkullar, som här och der varsnades, bidrogo äfven i väsentlig grad
att gifva lif och rörlighet åt taflan. Mosselbay fann nu behag i allas
våra ögon. Det återstod att tillse, huruvida viken erbjöd säkert
skydd för Polhem och dess stränder en lämplig plats för vårt
blifvande boningshus. Viken låg mycket öppen för hafvet och kunde
derför ej anses vara en god hamn, men några i dess inre belägna små
skär syntes innanför sig lemna en temligen säker och skyddad
ankarplats för det fartyg, som skulle qvarblifva öfver vintern. Söder om
en af dessa fälde nu också Polhem ankare; Gladan ankrade längre ut
på redden. — Så snart fartygen lågo förankrade, utsattes genast en båt
från Polhem, och med denna begåfvo sig Nordenskiöld och Palander
åt stranden för att söka en tjenlig byggnadstomt. Med liflig
uppmärksamhet följde vi, som qvarstannat om bord, dem på deras färd rundt
om bugten från det ena stället till det andra. Ändtligen sågo vi dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
