- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
166

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunna erbjuda något skydd vid pålandsvind.
Emellertid finner man flerestädes god ankargrund på 5—10
famnars djup. På nord- och nordostsidan äro djupen
äfven på ringa afstånd från kusten högst betydliga,
ända till 300 famnar; på de flesta andra ställen uppgå
de ett godt stycke från land endast till 10—50 famnar.
Landets allmänna karakter skall i hög grad erinra om
Spetsbergen. Likasom der är höglandet höljdt i ett
ständigt snötäcke, mot hvilket mörka klippmassor, hvilkas
branthet icke tillåtit snön att blifva liggande, här och
der afsticka. Äfven i låglandets dalfördjupningar
qvarligga mångenstädes stora snöfläckar öfver sommaren.
Åtminstone på nord- och ostsidan budar kusten på de
flesta ställen en vall af utomordentlig branthet, här och
der erbjudande en landningsplats på en smal
strandremsa, bestående af grof, svart sand. Massor af
drifved, härstammande från nordiska barrträd ligga här
uppstaplade. Såsom vanligt i högnordiska länder träffar
man här i hafvets omedelbara närhet äfven
representanterna af ett djurlif, der artfattigdomen merendels
uppväges af individernas utomordentliga talrikhet.
Storsälen (Phoca barbata), osällskapligare än sina öfriga
artförvandter, hvilar enslig på något isstycke; fjellräfven
qvarlemnar i den våta sanden sina spår; otaliga
stormfoglar häcka jemte måsar, alkor och rotges (Mergulus
alle) i stoandklipporna; med ett ord: vi möta här samma
djurformer som på Spetsbergens stränder, måhända endast
något fåtaligare. De klimatiska förhållandenas
likformighet här öfverallt påtryckt lifvet samma stämpel.

Det storartade intrycket af öns hufvudberg förhöjes
ännu mer genom de mäktiga glacierer, som hänga ned
från dess sidor och genom djupa dalklyftor skjuta ända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free