- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
108

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvenne männen i båten hvarken mat eller ammunition,
utan uppehöllo lifvet genom att förtära de
hvarlossskinn, med hvilka båtens årar voro omgifna. Dessa skinn
kokades i ett jernöskar, som tillfälligtvis följt med båten.
Tofter m. m. användes till ved. Ställningen var så
mycket värre, som skepparen vid förlisningen hade förlorat
sin ena stöfvel, till följd hvaraf foten förfrös, så att
mannen sedermera icke kunde gå utan måste bäras.
Efter det hela besättningen åter var samlad, irrade den
ännu 10 dygn omkring bland drifisfälten, utan att se någon
utsigt till räddning. Under denna tid närde man sig
med foglar, hvilka skötos på isen och förtärdes råa.
Slutligen bergades den skeppsbrutna besättningen af
några fångstfartyg från Norge.

Som ingen af fångstmännen på vårt fartyg förut
hade besökt denna klippuppfyllda bugt, måste
inseglingen ske ytterst försigtigt under ständig lodning. Den
12 Augusti kl. 1 på natten fälldes ankar och straxt
derpå rodde vi med våra båtar mot land. Nännast det
ställe, der vi ankrat, var stranden alldeles otillgänglig;
den bildar nemligen liksom vid Beeren Eilands nordkust
eller Green Harbours nordvestra strand en mot hafvet
tvärbrant stupande klippvägg, vid hvilken båten icke kunde
förtöjas. Vi måste derföre ro ett långt stycke norr ut
utmed kusten, innan vi funno en landningsplats hvarest
vi kunde draga upp båten och sjelfva klättra upp till
det vidsträckta lågland, som från den branta
strandvallen utbreder sig till fjellets fot. Detta lågland
liknade på ett påfallande sätt ett utomordentligt väl
stenlagdt och renhållet torg. Marken var nemligen alldeles
jemn och öfverallt belagd med runda, tätt till
hvarandra fogade sandstensbollar af ungefär en tum i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free