- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
262

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sett ifrån bergets topp. Denna väg var svårare än den
förra; snön blef allt mjukare och genomskars af stora
bäckar, och slutligen hade vi att vada genom en
vattendränkt och lös snösörja af eft till två fots djup med
fast is derunder. Vi kommo dock lyckligen fram till
en snöfri landsträcka af omkring 150 fots höjd öfver
hafvet och följde denna en stund, tills jag fick höra
bruset af ett vattenfall. Från en vattensamling på en
snöslätt, som i öster sträckte sig ända till isväggen,
strömmade en bäck ned mot en annan snöterrass i söder,
50 fot lägre. Snöfältet var en knapp tiondedels mil
aflägset och isbranten helt litet längre bort. Då jag
såg, att denna brant, som bildade minst en 75° vinkel
mot horisontalplanet, var omöjlig att bestiga, företog
jag en vandring längs med den ås eller rad af kullar,
hvarpå vi hittills färdats, men vände mig mera åt
norr, för att se huru den snödal, som låg framför
oss, slutade mot Lady Franklins bugt, och att på
samma gång utröna, om det icke vore möjligt att längre
norrut komma upp på isbranten, der tvenne mörka berg
stucko fram i dagen. Ju längre jag nu kom fram åt
norr, dess mer höjde sig åsen, nästa kulle stod fem till
tio fot högre än den, hvarpå jag befann mig, och
detsamma var förhållandet åt nordost, der utsigten
skymdes af en annan ås, till dess vi slutligen återkommo
till snöslätten och fingo sigte på viken, som nu helt
och hållet låg framför oss och var lika isbetäckt som
för tvenne veckor sedan, då jag for till Low Island.
Dalen slutade med en glacier, som följde isbrantens fot
och först mycket sakta sluttade mot viken, men sedan
stupade med en bräcka ned i viken och sköt framför
sig dess istäcke. Nedanför det ena af de på kartan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free