- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
229

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försvann, och då vi efter en stunds rodd kommo till
ett bälte af mycket fördelad drifis, kunde vi knappast
se isstyckena, innan vi voro tätt inpå desamma. Bland
denna drif-is vistades en mängd hvalrossar och ringsälar,
Phoca hispida, som af norrmännen kallas stenkobbe.
Denna sälart är på Spetsbergen ej allmän och sågs
endast några gånger på norra kusten. Han håller sig om
sommaren ständigt bland drif-is och nära vattenytan, der
han hemtar sin näring bland mindre kräftor och fiskar,
förnämligast af den lilla högnordiska torsken,
Merlangus polaris. Vintern åter tillbringar han i fjordarne, i
hvilkas is han gör sig hål för lufthemtning. Af alla
däggdjur är han det, som blifvit iakttaget på den
nordligaste breddgrad, ty Parry såg honom under sin
polarexpedition på 82° 45’ N. Lat. Det är samma säl, som i
Östersjön och dess vikar, ja äfven i Ladoga och andra
finska sjöar, utgör föremål för en temligen stor och
inbringande jagt, under det han på Spetsbergen för sin
ringa storlek mindre värderas, och sättes tillbaka för
den stora och feta storkobben eller haferten, Phoca
barbata. — Stora skaror hafhästar, måsar, teistar och
rotges svärmade mellan isen, de flesta för att hemta
föda åt sina nyss kläckta ungar.

Båtarne blefvo af en händelse litet åtskilda,
förlorade hvarandra ur sigte och kunde endast med
svårighet hålla samma kurs. Genom ropande fingo vi
slutligen rätt på hvarandra och voro då tätt under en
lodrätt i hafvet stupande bergvägg, som vi omöjligen kunnat
urskilja förr, än vi voro blott ett par famnar derifrån.
Derefter följde vi troget stranden åt, ända till dess vi
kommo till en åt sydvest utskjutande låg klippudde,
som nästan uteslutande bestod af hyperit, söndersprängd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free