- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
199

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Efter ett par timmars rodd hade vi nått gränsen
för vidare framträngande. Den fasta isen låg ännu
obruten intill land, så att vi ej hade annan utväg än
att vända tillbaka. Det skedde på samma väg, som vi
kommit, och vi fortsatte att följa vestra stranden af
Heenloopen Strat. En bred jökel, som gick tvärbrant
ned i hafvet, upptog en timma att passera. Derpå
kom en annan, som låg såsom ett berglager öfver ett
lodrätt hyperitberg och störtade sålunda med sin is
öfver klipporna i vattnet. Hyperiten fanns särdeles
vackert afslipad och refflad, och här, såsom på flera andra
ställen funnos många tecken till att isen förr haft större
utsträckning på Spetsbergen.

Gynnade af en stark ström hunno vi snart
Duim-point, der vi drogo upp vår båt. På en holme
derutanför hade en hop ejdrar sina bon, der vi funno några,
oaktadt den framskridna årstiden, ännu friska ägg, som
voro oss välkomna, emedan vi redan något ledsnat vid
den alksoppa, som, om vi undantaga ett ej fullt lyckadt
försök att förtära den ena af våra fällda unga isbjörnar,
under de senare dagarne ständigt utgjort vår föda. De
flesta äggen innehöllo likväl ungar, dem manskapet
förtärde med god matlust. Stormåsen, Larus glaucus, hade
här redan nästan flygga ungar.

Den 18 Juli om aftonen rodde vi till Cap Fanshaw.
Ungefär på midten af vägen passerade vi det största
alkfjell, som vi hittills sett. Svarta klippor, 800 till 1000
fot höga, stupa här på en sträcka af omkring 1/4 mil
alldeles lodrätt ned i hafvet, bebodda af milliontals alkor,
hvilka sitta tätt packade vid hvarandra i alla klyftor
och springor, och vi fingo bevittna den bokstafliga
sanningen af den kända berättelsen, att luften förmörkas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free