- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
118

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett närmare besök, tog derföre sin lampa, lagade i
beredskap en knippa torrt gräs och ställde sig vid sitt
tarmskinnsfönster. Det dröjde ej länge förr än björnen
stack in hufvudet genom fönstret, men blef nu mottagen
med eld och lågor. Han drog sig brummande tillbaka
och började krafsa på väggen, för att genom den bana
sig väg. Han hade också hunnit göra sig en temligen
stor öppning i denna, då några Eskimåer, som
händelsevis färdades derförbi, dödade honom.

Ofta träffas han i vattnet, simmande från det ena
isstycket till det andra, och är då lätt att harpunera
eller fånga, hvilket sätt grönländarne helst begagna.
Men på större isfält eller på land betäckt af murken
vårsnö, öfver hvilken han sjelf på sina stora trampytor
rör sig med lätthet, under det jägaren sjunker djupare
än till knäs för hvarje steg, är han svår att upphinna.
Under sådan jagt på is eller land har det någon gång
händt att björnen anfallit sin förföljare. W. Scoresby d. y.
berättar: »För några år sedan, då ett hvalfartyg blef
instängdt af drifis vid kusten af Labrador, tog sig en
björn, som äfven förut stundom visat sig i skeppets
granskap, en gång djerfheten att komma ända intill
fartyget, troligen i afsigt att se sig till godo af det afskräde,
som kocken kastat utombords. Alle man voro under
däck och skaffade, emedan ingen vakt behöfdes. En
djerf sälle, som tillfälligtvis fick se björnen, hoppade
oförsigtigt ner på isen, beväpnad blott med en handspak,
som man tror, för att försäkra sig ensam om äran af
bedriften. Men björnen, troligen rasande af hunger,
afväpnade genast sin motståndare, grep honom i ryggen
med sina väldiga käftar och lopp så hastigt bort med
sitt byte, att när de bestörte kamraterna lemnade sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free