Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kom som blomster och som lilja, värmde,
Som han bad, i hvarje fläkt hans sinne.
När han slutat psalmen, hade höjden
Klarnat redan, blott kring lägre rymder
Låg ett töcken än. Då steg ur österns
Molnbädd solen opp och gjöt en strålflod
Öfver landets, öfver vattnets dimma.
Tystare blef rymden, luftens skaror
Sökte hvila, hvarje väsen tycktes
Yilja endast skåda nu, ej sjunga;
Och den gamle följde med sitt öga,
Stum af andakt, ljusets väg. — Hvad dunkelt
Syntes nyss, var nästa stund förklaradt.
Udde efter udde dök ur dimman,
O vid ö stod fram; en verld af fägring
Yexte sakta opp ur skuggans tomhet,
Tog begränsning, färger, glans.
Förliden
Längesen var morgonstunden redan,
När, med klarnad blick, med molnfri panna,
Rörd och tacksam, från sin plats den gamle
Reste sig och gick till jullen åter.
Men han såg till afsked än tillbaka
Upp mot stranden. „Nu Guds frid med ederu,
Så han hördes säga, „foglar alla,
Unga bröder, systrar, Guds församling,
Som med mig, i dag, i samma kyrka,
Honom prisat och Hans ära sjungit.
Och haf tack, du tolk af himlens läror,
Klara sol, som nu för oss predikat,
Böjt vårt hjerta, att hans godhet känna,
Och lagt ut hans verk för våra ögonu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
