Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Michael Franzén - Ur „Gustaf Adolf i Tyskland“ - Stormen på Felsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fulda och Mayn, och hvar de förödt det suckande
Tyskland,
Nalkades. Skräck framföre dem gick, och jemmer
bakom dem.
Österrikare, Bayrar, Tyroler, Kroater, Walloner,
Ungrar, Spaniorer, i språk, i gestalter, i rustningar
skilde,
Hvimlade kring ett fält, der, lik hafsböljornas fraggor,
Anda till himmelens bryn sig sträckte de radade tälten.
Fältherrns blick från en höjd kringskådade hären
och nejden:
Sjelf på en skymmel han red och en blodröd fjäder
i hjelmen,
Kändes han fjerran igen och vistes med darrande finger.
Stolt besåg han sin makt, och stoltare än han
betänkte
Hela sin krigsbans lysande längd, de hundrade ärrens
Minnesrunor, han bar, de segrar, han vunnit i Ungern
Öfver de trotsige Turkar och öfver det, mera än dessas,
Honom förhatliga trots af kätterska furstar i Tyskland.
Huru han Mansfeld näpst, och Badens hertig, och
Bruns wigs;
Huru de Danskes makt med ett hugg han ur riket
förskingrat,
Mindes han, viss att snart med ett dylikt krossa de
Svenske.
Innan likväl han ställde sig fram mot den hjelte,
dem förde,
Ville han trygga sin väg. Med en hälft af den
väldiga hären
Sände han Kratz, att ifrån Neu-Brandenburg, med ett
dråpslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
