- Project Runeberg -  Poetisk läsebok för Finlands ungdom /
22

(1864) [MARC] With: Karl Collan - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Philip Creutz - Ur „Atis och Camilla“ - Atis och Camilla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„Som måste offras upp för en så vild natur.

„ Gå evigt från min syn ...u Så snart hon detta lyktar,
Hon till Dianas lund med hast från Atis flyktar,

Hon dock tillbaka ser, ty hjertat häftigt slår,

Och ångren följer med uti Camillas spår.

Men Atis, utan mål, förvirrad och betagen,

Blef utaf dessa ord som af en ljungeld slagen.

Till slut med ömklig röst han detta utrop ger:

„Camilla hatar mig, jag bör ej lefva meru.

Re’n dagens matta bloss i tjocka molnen släcktes,
Och himlens dunkla hvalf af nattens fällar täcktes,

Ej någon stjerna sågs, som ljus åt Atis bar;

Och mörkret lika grymt med hans förtviflan var.

Att lykta här sitt lif han nu med ifver hastar,

Och från en klippas höjd sig ned åt floden kastar;
Men Astrild, som förskräckt vid Atis’ fara var,

Straxt med en lijelpsam flykt ur Fröjas armar far;
Förvandlad i en rönn, han sig i branten rotar,

Och Atis’ svåra fall med sina grenar motar;

Straxt tändas tusen bloss, som lysa fälten opp,

Och in i Atis’ själ en ljuflig känsla lopp.

Han såg en verld af folk, som jorden öfvertäckte,

Och till en präktig höjd begärligt händren räckte:

På detta glada berg en strålig byggnad låg:

Det Hoppets tempel var, som hopen glindra såg.

Allt strömmar hastigt fram, men snart tillbaka drifver.
Man i ett vilddjurs hamn Förtviflan varse blifver,

Som straxt vid Hoppets berg sin kula ingräft har,
Och grufligt skakar der de kedjor som han drar:

Men i dess gr of va nät han mäktar få bedraga,

De flesta, lyckligtvis, en ljuflig omväg taga.

I jordens mörka sköt’ ej finns den minsta vrå,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/poetlasfi/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free