Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rikligt gifver hon i grödan
Hvad din nödtorft hörer till:
Sjelfva bergen kunna dägga,
Kunna gifva märg och must,
Om du modigt med din slägga
Dundrar på med hjertans lust.
Har du under vexelrika
Lifvet någon mö dig fäst,
Och hon skulle vilja svika,
När du älskar såsom mest,
Fatta mod, och sucka icke,
Som en narr, ditt kärleksqval;
öfverallt, hvarhelst vi blicke,
Flickor finns i tusental.
Men om du en ädel maka
Utaf himmelen har fått,
Modigt strid och lid och vaka,
Att förljufva hennes lott.
Qvinnan, Skaparns mästerstycke,
Om hon älskvärd år och god,
Värdig är att älskas mycke
För sin kärleks tålamod.
Står du ensam och förskjuten,
Och all verlden går emot,
Fatta mod, ty på minuten
Tystnar ofta stormens knot;
Tänk, fast morgonen är mulen,
Och sin skugga kring dig drar,
Och, fast middagen är kulen.
Kan dock q väll en blifva klar.
När som Engelbrekt utsträckte
Armen mot förtryckets här,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
