Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Undertecknad lyran lagar,
Har med den så mycket bråk:
Han är icke den som klagar
Få septemberqvftllens tråk.
LÖJTNANTBN PÅ BAL.
Och löjtnanten träder så grann in i salen,
Nu först finna damerna lif uti balen.
Kors se, söta fröken! hur vacker han är —
Hur sött han i handen glacé-handsken bär!
Betrakta ej längre den simple juristen,
Som svartklädd der står, utan rödt uppå listen!
Han känner ej Marryats sista roman,
Och kan ej, som löjtnanten, läspa sitt „f—n.“
Men akta ditt hjerta, min sötaste fröken!
Det knipes så hastigt, som dufvan af höken:
I afton har löjtnanten re’n gjort det rön,
Att du framför alla är „helvetes0 skön.
Se, smal som en jungfru han är omkring lifvet,
Det är väl ej möjligt, att snörad han blifvet?
Nej! fjunet kring läppen, som svärtat hån har,
Betecknar att löjtnanten nyss blifvit karl.
Det högaste hönset han är uppå balen —
Det är ju ej krutrök, som dammar i salen!
Hör, sporrarne klinga, så nätta och små,
Fast icke så fasta som tuppens ändå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
