Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om i ditt bröst ftn lifvets flamma lågar,
Så tag den gyldne bägarn af min hånd —
Den Gamle bägarn tar och drycken tömmer,
Hans öga tänds, han mjödets kraft berömmer.
Hvad Du mig gjort, Dig Gud en gång betalar,
Och tröstens dryck Dig ej i nöden spar.
En gammal man, o Konung! Du hugsvalar,
Hvars lefnad en gång skådat bättre dar.
I festens prakt, i gyllne Kungasalar,
Ej Skalden fordomdags en främling var.
Nu är han trött af hundra-åra skiften,
Han öfvetleft sin tid, hans hopp är griften.
Af Sångens barn, som tystnat uti Korden,
Jag ensam blef. — Jag tog min vandringsstaf.
En flyktig främling i min ålder vorden,
Min harpa mig mitt uppehälle gaf.
Från dörr till dörr jag vandrade på jorden:
Jag kom till fjerran land och Christi graf.
Jag harpan slog till mången Pilgrims psalmer,
Jag spelte under helga landets palmer.
Men giftig var i Södern blomstrens ånga,
Der synden frodas uti Solens brand,
Och illslugt folket, deras hjertan trånga;
Sjelf sången låg i vinningslystnan s band.
Jag Karlavagnen såg på fästet gånga:
Jag trådde åter till mitt kalla land.
Der ren står blåa himlen öfver tjällen,
Och äran bor, ovanskelig som fjällen.
Det drog mig bort — Jag kunde icke dröja.
I mina ögon sällan kom en blund.
Jag gick, då natten stjembestrött sin slöja,
Jag gick, då solen gjorde dagens rund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
