Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du tofver, åter och blir mitt;
Du röres, lider, älskar, hatar,
Du åtrår, njuter, leds och ratar:
I ett så upphöjdt tänkesätt,
Känn, säger du, min (jruda-ätt
Hvem delar mina ärestoder? —
Jag, svarar Apan, jag, din broder —
Förr skulle du med skäl berömt
Ditt tungomål, din konst att stoja;
Men ack! hvi har man så fördömt
Gjort menskja ur en Papegoja.
Ett skäl af heligare magt
Du snart för våra ögon ställer:
Har icke sjelfva Skriften sagt
Att du i välde, som i pragt,
Mer än den stumma fänad gäller
Som hon din spira underlagt —
Men när det svultna Lejon slukar
Ditt majestät med hull och hår,
Mon ej din nåd för vida går,
Och det för mycken frihet brukar?
Din arga hund, din ilskna tjur,
Och flugan på din Kunganäsa,
Lär dessa oförskämda djur
Sin Bibel litef bättre läsa:
Hvad annars gagnar ett befäl,
Som ej den minsta jordmask lyder?
Hej; hör af mig det enda skäl,
Som menskjans högre välde tyder:
Du ler; du ensam ler, min vän,
Uti Naturens vida rike;
I annat allt du djurens like,
Från dem af Löjet käns igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
