Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ödet hon förlikad är,
Oeh hvad en dag mig ej beskär
Lär jag förbida af den andra.
När hjelten, blind i farans famn,
Till spöket af ett ryktbart namn
Bland svärd och blod och lågor rusar,
Det Hoppet år, hvars trodda röst
En Carls, en Alexanders bröst
Med efterveridens lof förtjusar.
Det eldar dygdens ädla nit,
Som söker lönen’ för sin flit
I jordens väl och evigheten:
Och veriden ingen lrasa sett,
Om det ej honom löfte gett
Om Äran och Odödligheten.
Det för den trägna landtmans hand,
När han förtror åt jordens sand
Det korn som skall hans framtid föda:
När det bland isar tyckes dö.
Han skådar tryggt i vintrens snö
En oviss, men förbidad gröda.
Det gör, att under stormens brak
En usling sig på brutna vrak
Med sluten syn åt böljan lemnar;
Det lyser fångens döds-hvalf opp,
Som sj unger än en frihets hopp
Den ödet honom aldrig ämnar.
På kryck n, gubben svag och tung,
Vid dess förbländniug ser sig ung,
Med dödens fårar uti pannan:
Han lägger grund till ett palats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
