Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack! jag kan knappt min anda draga,
Du vestanvind, håll upp att susa mer;
Tyst sorgeböljs sänk dig ner,
Låt mig en stund allena klaga;
Du sälla vår, som alla sinnen rör,
Bjud intet till mitt matta hjerta lisa:
Hvad gagnar mig den fägring4 du kan visa ?
När annat allt får lif, då tvinas jag och dör.
Hvad frätes jag utaf för gruflig låga?
Ack tror du väl, bedrägeliga kön,
Som födes blott till mensko-slägtets plåga,
Att trolöshet får aldrig någon lön.
Du stränga magt, som styr i dödens rike,
Yälj ut ett straff, en plåga utan like,
Låt sen din mörka afgrund opp,
Sänd någon hit af qval-gudinnors tropp,
Förstör af detta kön hvart enda lif som andas,
Låt dygd och last allt om hvart annat blandas;
Men skona Zephis dock, fast hon har gjort mig qval.
Hvad! skulle hämnden allt hvad henne liknar mörda,
Men i sitt dunderslag allenast henne vörda
Som ed och kärlek bröt uti sitt nya val?
Ack grymma, kunde du min ömma kärlek glömma?
Du, som så många prof utaf min trohet har!
Ack! kunde väl mitt hjerta dömma,
Att något svek i Zephis hjerta var.
Ja du skall blifva nöjd, mitt blod skall gräset skölja!
Men tillåt dock en enda suck för dig.
Men skall ej hämnd på otro följa?
Nej himmel! straffa endast mig,
Hvart flyr jag väl? bedröfveliga parker!
J branta djup, J torra ödemarker!
Kom visen mig förödelse och nöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
