Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana uttryck. Cederschiöld (Svenskan som skriftspråk
s. 327) anför en monolog från en fransk författare,
hvari en mängd figurer ligga dolda. Vanliga äro
figurerna alltså nog.
Lika visst är att de kunna vara enkla. De hafva,
säger Cederschiöld »sitt fulla berättigande såsom
naturliga, ty de kunna mycket väl förekomma i
okonstladt tal, när starkare känslor bemäktiga sig den talande»
(s. 325). »Man skall ej föreställa sig, att författaren
plägar välja dessa »figurer» för att få en lifligare,
mera anslående form, och att han alltså afsiktligt
förändrar och förkonstlar den språkform, som först
erbjuder sig för honom. Så plägar det icke gå till;
och om det någon gång går till på det sättet,
kommer sannolikt figuren att bli tämligen kraftlös och
konstlad; man märker då, att författaren icke följt
sin egen känsla, utan förebilder, vanligen antika
mönster. Men till sitt väsen och såsom berättigade äro
de s. k. retoriska figurerna just de uttryck, hvilka
erbjuda sig först för känslan som naturligare uttryck
än de mera förståndsmässiga, kalla, koncisa, hvilka
moralprosan skulle ha föredragit. Därför kan också
det retoriska uttrycket vara ej blott verkningsfullare,
utan äfven enklare och naivare än det logiska och
koncisa.» (s. 330). Så är det nog också. De
figurliga uttryckssätten äro utvägar, som hjärtat finner i
sin enfald, och de öppna sig helst i stunder, då en
människa har helt annat att tänka på än att briljera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
