Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklaringen vid vissa uttryck, som det religiösa
språkbruket i följd af tradition fasthåller: människones
son, Fader vår, tinnar (och ej altare), liljor (men ej
tulpaner).
III. Liksom diktaren älskar det ålderdomliga,
vill han ock gärna nybilda ord. Detta visar blott,
att det hvarken är ålderdomligheten eller nyheten i
och för sig som gör ett ord poetiskt. Men det nya
ordet har det gemensamt med det gamla att ej vara
utnött. Vi se, hur det alltjämt är trivialiteten, som
poesien egentligen skyr.
IV. Poesien älskar det exotiska: perlor och
kristaller, rubiner och diamanter, myrten och lager,
purpur och azur. Tegnér ser i användningen af
dylika ord ett mera mekaniskt medel, som dock är af
en viss poetisk verkan. Tydligen beror denna på, att
dylika ord medföra obestämda biföreställningar om
alla slags härligheter — och föra oss långt bort från
denna vår tarfliga värld.
V. Men å andra sidan har skalden det
inhemska kärt. Han är purist. Han säger hellre
ättling än descendent, hellre doft än parfym. Granen
susar ej mindre stämningsfullt än palmen. Hvarför?
Äfven här är lagen, att det triviala undvikes. Ett
sådant ord som descendent torde för en svensk ha en
vetenskaplig bismak; det för tanken ej så mycket på
stolta ättartaflor som på biologiska teorier. Och
parfym är antingen handelsvara eller boudoirluft. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
