Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de voro med varandra, och aldrig bad någon annan än
Teddy åtfölja sig under dessa dagliga besök.
Mr Laurie kom då och då, för att se, hur det
stod till med Charlie, och talade om att låta köra in
honom på hösten.
— Han lär inte behöva mycken tämjning, han är
ett sådant milt, godlynt djur. Jag skall komma hit
själv och försöka honom med en sadel endera dagen,
sade han under ett av dessa besök.
— Han låter mig sätta en grimma på sig, men
jag tror inte, han skulle tåla en sadel, även om ni lade
på den, svarade Dan, som aldrig underlät att vara
närvarande, då Charlie och hans herre möttes.
— Jag skall narra honom att bära den och icke
bry mig om, ifall han kastar av mig ett par gånger
i början. Han har aldrig blivit hårt behandlad, och
därför, ehuru han lär bli förvånad över den nya roll,
han kommer att spela, tror jag inte han skall bli rädd,
och hans krumsprång skola icke göra någon skada.
— Jag undrar, vad han skulle göra, sade Dan för
sig själv, då mr Laurie avlägsnade sig med professorn
och Charlie återvände till skranket, varifrån han
avlägsnat sig, då herrarna infunno sig.
Ett djärvt infall att själv försöka experimentet kom
på gossen, då han satt på den översta gärdsgårdsstören
med den skinande ryggen så frestande nära sig. Utan
att ett ögonblick tänka på faran, lydde han ingivelsen,
och medan Charlie i allsköns ro naggade på äpplet,
som han räckte honom, tog Dan helt hastigt och lustigt
plats. Han satt dock icke länge kvar, ty med en
förvånad fnysning stegrade sig Charlie kapprak och lät
Dan falla ned på marken. Fallet skadade honom icke,
ty gräsmattan var mjuk och han hoppade upp och
sade skrattande:
— Jag gjorde det likväl! Kom hit, din skurk, så
skall jag försöka det igen.
Men Charlie fann icke för gott att nalkas, och
Dan lämnade honom, föresättande sig att lyckas till
slut, ty en strid sådan som denna var precis i hans
smak. Gången därpå tog han med sig en grimma, och
sedan han fått den på, lekte han med hästen en stund,
ledande honom av och an och låtande honom göra
allehanda krumsprång, tills han blev en smula trött;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
