Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter fem minuters förlopp? Vad kan man mer
begära?
— Skall du också sätta blodiglar och skära av ben
och rycka ut tänder? frågade Daisy, skälvande vid
blotta tanken därpå.
— Ja, jag skall göra allt; det är jag inte rädd för.
Om människor bli sönderslagna, skall jag laga dem.
Min farfar var doktor, och jag såg honom sy ihop en
stor skåra i en karls kindben, och jag höll i svampen
och var inte den minsta smula rädd, och farfar sade,
att jag var en modig flicka.
— Hur kunde du det? Det gör mig ont om sjuka
människor, och jag sköter dem gärna, men mina ben
darra så, att jag är tvungen att springa min väg.
Jag är ingen modig flicka, sade Daisy suckande.
— Gott, du kan bli min sjuksköterska och pyssla
om mina patienter, när jag giver dem medicin och
skurit av dem benen, sade Nan, vars praktik
uppenbarligen skulle komma att bliva av det heroiska slaget.
— Skepp ohoj! Var är du, Nan? hördes en röst
ropa nedifrån.
— Här äro vi.
— Jaså, jaså? sade rösten, och Emil visade sig,
hållande den ena handen i den andra samt med
ansiktet förvridet, liksom av smärta.
— O, vad står på? utropade Daisy ängsligt.
— En fördömd sticka i min tumme. Kan inte få ut
den. Kan du inte göra ett försök att dra ut den, Nanny?
— Den har trängt in mycket djupt, och jag har
ingen nål, sade Nan, med mycket intresse
undersökande en tjärig tumme.
— Tag en knappnål, sade Emil i häftigheten.
— Nej, den är för stor och har ingen skarp spets.
Emellertid hade Daisy stoppat handen i fickan och
därur framdragit en liten nätt nålbok med fyra nålar i,
— Du är en liten snäll sötunge, som alltid har
vad man behöver, sade Emil, och Nan beslöt att
framdeles alltid hava en nålbok i sin egen ficka, ty just
sådana fall som detta inträffade ständigt i hennes
praktik.
Daisy höll handen för ögonen, men Nan
sonderade och stack med stadig hand, medan Emil gav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
