Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudet, då han, när han kom hem, smällde i dörrar, och
drog till med ett dundrande »för tusan plåtar», och
bad om stora, grova stövlar, »som klampade liksom
pappas». Men John var utmärkt belåten med honom,
skrattade åt de utbrott, med vilka han lättade sitt
hjärta, och sade förnöjt: — Han artar sig bra, låt
honom därför klampa. Jag vill, att min gosse skall
bliva en karlakarl, och denna övergående råhet gör
honom ingen skada. Vi kunna polera upp honom litet
längre fram, och vad lärdom beträffar, må han plocka
upp den, som duvor plocka upp ärter. Det är inte
värt att skynda på honom.
Daisy var den allrasötaste, solskenslika varelse,
hos vilken redan alla slags små kvinnliga anlag
började gry, ty hon var lik sin snälla moder och fann
en njutning i husliga göromål. Hon hade en familj
av dockor, som hon uppfostrade på det mest prisvärda
sätt; hon kunde icke reda sig utan sin lilla
arbetskorg och små sömnader, vilka hon gjorde så
omsogsfullt, att Demi ofta tog fram sin näsduk för att visa
hennes nätta styng, och lillan Josy hade en
flanellunderkjol, med utmärkt skicklighet förfärdigad av syster
Daisy. Hon tyckte om att pyssla med porslinet, att
laga i ordning salt- och pepparkaren, att lägga
skedarna rätt på bordet; och var dag gjorde hon med en
borste sin rund genom salongen och dammade bord
och stolar. Demi kallade henne »hjälphustrun», men var
mycket glad att hava henne för att taga vara på hans
saker, låna honom sina kvicka fingrar till allt slags
arbete och hjälpa honom med hans läxor, ty de höllo
jämna steg i detta avseende och tänkte aldrig på någon
tävlan.
Den ömmaste kärlek rådde dem emellan, och ingen
kunde genom gyckel förmå Demi att avlägga sitt
kärleksfulla beteende mot systern. Han slogs tappert,
när det gällde att försvara hennes sak, och kunde
aldrig fatta, varför gossar skulle skämmas, att »rent
ut» säga, att de hålla av sina systrar. Daisy tillbad
sin tvillingbroder, ansåg »min bror» för den
märkvärdigaste gosse i världen, och lopp var morgon,
insvept i sin lilla schal, till hans dörr, knackade på
och sade i en moderlig ton: — Stig upp, kära du, det är
snart frukostdags, och här har du en ren skjortkrage.
Rob var en gosse, som hade ruter i sig och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
