Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjlig; finns intet mod, finns häller inget initiativ,
ingen sammanhållning — och ingen seger! Då
kommer det vissa nederlaget.
Vi skola en gång återkomma till detta ämne,
och vi skola med överflöd av bevis påvisa, huru
i djur- och människovärlden lagen om ömsesidig
hjälp är framåtskridandets lag, och huru den
ömsesidiga hjälpen, likaväl som modet och varje
enskilds eget intiativ, som har sitt ursprung däri
garanterar segern åt den art, som bäst förstår
att utöva dem. För tillfället är det oss nog att påpeka
detta drag. Läsaren skall själv förstå hela dess
vikt för det spörsmål, vi sysselsätta oss med.
Föreställer man sig nu denna
samhörighetskänsla, som värkat genom millioner av
generationer, som följt på varandra från de första
ofullständiga spirorna tills djurarterna visade sig på
jordklotet; föreställer man sig huru denna känsla tid
efter annan blivit en sedvana och fortplantat sig
genom arv från den allra enklaste mikroskopiska
organism ända till dess avstamningar — insekterna,
kräldjuren, däggdjuren och människan — så skall
man också förstå ursprunget till den sedliga känsla,
som är en nödvändighet för djuret, alldeles som
födan, eller det organ som är bestämt att smälta den.
Det är, för att icke gå än längre tillbaka (ty
då måste vi tala om de sammansatta djurformer,
som ha skapats av kolonier av oerhört enkla små
väsen) ursprunget till den sedliga känslan. Vi ha
nödgats vara oerhört kortfattade för att få detta
stora spörsmål in på några enstaka små sidor, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
