Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Felen måste vara der, de framkallades af nödvändigheten
och de gagnade, men dumheterna de skadade och kunde varit
ogjorda.»
Den högsta moralprincipen skall också, efter den högre
insigt till hvilken förf. slutligen kommit, sammanfattas sålunda,
att »individens första, heligaste pligt är att skydda sitt sjelf, så
vidt möjligt utan att skada andras.»
På den sunda principen skall nu det nya samhälle
uppbyggas, hvarom hr Strindberg äfven i detta arbete emellanåt
fantiserar, till omvexling med det ideliga »tjagglandet» om
öfver-klass och underklass. I det samhället skall det icke finnas något
öfver eller under, uppe eller nere, och der skall man slippa
tankarna på framåtskridande. Ty att sträfva uppåt och framåt
det tillhör endast den fördömliga öfverklassen. Nej, framtidens
uppgift är endast att bringa det som är uppe nedåt.
»Socialismen, som nu kommer och vill fira ner öfverklassen
med dess värdelösa högre som lockar till sträfvan uppåt, är en
rörelse i tillbakagående, sund riktning.»
Dermed är vår svenske Apemantus så innerligen belåten.
Jag vill till den första artikeln bifoga en anmärkning.
Det kan måhända tyckas som om mitt tillbakavisande i
densamma af beskyllningarna mot skolungdomen skulle stå i
strid med hvad som här forut särskildt blifvit betonadt:
osedlighetens utbredning och allmännelighet bland
skolungdomen. Men jag vill då å andra sidan också betona, att
jag aldrig hvarken sagt eller tror, att största antalet af våra
skolgossar äro hemfallna åt den liderlighet, som Strindberg
på det åsyftade stället förklarar vara icke blott regel utan
t. o. m. det enda verkliga förhållandet. Detta Strindbergska
påstående har endast sin rot i en snuskig fantasi och en
snuskig tendeus som skriftställare eller också i den bedröfliga
omständigheten, att hr Strindbergs egén erfarenhet
inskränker sig till det af honom skildrade förhållandet. Hr
Strindberg tycks att dömma båda af biografierna och sina andra
skrifter under hela sitt lif ända från sin uppväxt hafva lärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
