Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Uppståndelsen och det eviga livet (94—100) - 96. Masken och färiln eller Den stora förvandlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
ett tjockt skal, däri han låg* orörlig men skyddad
och förvarad. Huru länge han låg, kunde han icke
veta, ty som död var han. På jorden rasade den
kalla och snöiga vintern. Men det visste han icke.
Nu inträffade ett nytt under. Solen hade strålat
jorden varm, fåglarne sjöngo i luften och blommorna
svällde i knopparna. Då en dag—besynnerliga dag!
— kände masken en svag stickning i andra sidan,
och skalet brast, och ut flög — en i rött och guld
glänsande fjäril, mycket skönare än någon av de
fjärilar masken sett då han kröp i mullen. Nu var
han själv en fjäril. Och o, huru han fröjdades!
Hans maskperiod var slut. Svalan och ärlan hade
icke ljugit. Nu flög han åstad att själv säga dem
det. Sedan flög han fram och åter i solens varma
ljus under fåglarnes sånger och sög nektar ur den
ena blomkalken efter den andra.
Sådan var maskens ömklighetsperiod, sådan blev
hans förvandling.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
