Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Om dryckenskapen (83) - 83. Valrossfångsten eller Dryckenskapens elände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII
Om dryckens/capen.
83
Valrossfångsten
eller
Dryckenskapens elände.
Valrossen, detta fromma och sällskapliga djur,
vistas mest uppe i norra Ishavet, där det ivrigt
fångas.
När fångstmännen — berättar A. E.
Norden-skjöld i sin "Vegas färd" — få se en valrossflock,
söka de att omärkligt närma sig ett av djuren och
kasta så den med hullingar försedda harpunen in i
valrossens kropp. Han dyker först häftigt ned och
söker sedan simma undan allt vad han förmår. Men
genom harpunlinan är den stackars valrossen spänd
för fångstbåten och måste draga denna med sig.
Nu komma valrosskamraterna för att se vad
som är på färde. En ny valross spännes då för
båten med en annan harpun och så fortsättes till
dess alla harpunerna äro använda. Båten dragés
nu framåt med vinande fart, dock utan egentlig fara,
så länge alla djuren draga åt samma håll. Om ett
av dem söker taga en annan väg än
olyckskamraterna, så måste dess lina avskäras, ty annars
kantrar båten.
När de förspända valrossarne blivit utmattade
av blodförlust, så börjar man hala in linorna. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
