Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Guds och Kristi kärlek (1—9) - 7. Ebb och flod eller »Endast i Gud har min själ sin ro»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
ebbtid som vid flodtid, likt fiskarena i sina farkoster.
Likt dessa verkar du mera vid flodtid och vilar
mera vid ebbtid, och likt dem går det dig väl i
bägge fallen.
Men huru våga dessa fiskare sova i ett strandat
fartyg, vräkt på sidan?
Jo, de veta någonting, och det vetandet ger
dem ro. De veta, att havet måste vända tillbaka,
och att då komma både fartyget och de i sitt rättfa
element. De älste av dem kunna säga, såsom deras
förfäder ända bort till alltings skapelse kunde säga
dem, att havet alltid höjt och sänkt sig samma
antal fot och med samma tidsrum. Därför bry de sig
föga om vad de se, utan hava sin ro i vad de veta.
Och klokt göra de.
På samma sätt dör en troende så småningom
bort från känslornas skiftning och vilar vid vad Gud
har sagt. Ej glädes han så mycket som förr, men
ej heller sörjer han så mycket som förr. Han slösar
ingen tid på någotdera, och väl gör han däri. Ty
det är icke ens så visst, att hafvet om ett bestämt
antal timmar kommer tillbaka, som det är visst, att
en fröjde- och hjälpestund åter ingår för ett troende
hjärta. Gud * själv övervakar att så sker. Såsom
han själv säger om den nödställde: Han begär mig,
ty vill jag uthjälpa honom, han känner mitt namn,
ty vill jag Beskydda honom. Om hugsvalelse och
hjälp än icke komma på bestämda klockslag, likt
havets flod, så komma de dock i rätta stunden.
Det är ett älskande fadershjärta där bakom, hans
söm kallat oss till sig och ämnar föra oss hem till
sig. Hans uppsåt rubbas icke av våra erfarenheters
ebb och flod. Därför kommer alltid hjälpen i rätta
stunden.
Ofta är ebb i känslan beroende på sjukdom
eller andra yttre förhållanden. Icke ens i sådan nöd
bör man förtvivla. Ty skulle icke Gud vårda sina
utkorade till och med mera, då de lida än då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
