Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mann att det var dyrt »(äfven för den rikaste) att
söka slå ihjäl spirande och bärande idéer, och då
10 långa år gått under ett tyst, energiskt arbete
bland fabriksfolket blef det åter tal om att bilda
förening. Sachmann böjde sig inför en tvingande
nödvändighet och organisationen kom till stånd.
Annars var det allmänna omdömet om den duk-
tige sockermannen, att han ville arbetarnes väl och
han gaf dem premier af vinsten, skänkte pängar till
deras sjukkassa m. m. sådant, som icke ifrågakom
då Ringen genom köp och för ett tio-tal millioner
förvärfvade sig de Sachmannska bruken . . .
Nu satt Sachmann på Charlottenborg i all sin
krämarhärlighet, omstrålad af guldets gloria. Något
hade han lärt sig förstå af sitt krig med industri-
folket och nu fordrade han att arbetarne skulle vara
en smula mogna, innan de kommo och pockade på
föreningssjälfstyrelse, hvarför han stod menande in-
för strömningarne bland landtfolket ... Ty listan,
däri godsets folk framstälde sina fordringar, och som
en Härjare skrifvit för att undertecknas af arbetarne,
den hade kommit upp till honom utan namnunder-
skrifter. Man hade icke vågat, man kände icke
hvarandra — kamratandan slumrade ännu.
Då Sachmann mottog skrifvelsen flög ett med-
lidsamt leende öfver hans anlete:
— Naa, saadan, det duer sgu ikke! ... Di
maa vänte, inu kan länsman göret! . . .
Och det kunde också länsman, men endast för
ögonblicket, ty dagen efter reste sig de lurade ar-
betarne på nytt och tvungo fram rätten att indirekt
öfva bundet kamratskap . . .
— 132 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
