Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf nu, huru det känns att veta sig ha vittnen,
när man helst vill vara ostörd om en njutning,»
— (han sneglade på sina äpplen och smackade
med läpparna när han det sade). »Men du, lilla
fågel,» tilläde han, »din kärlek till honom är skön
och mänsklig ocli har redan omskapat dig. Var
människa, var kvinna och hans jämnlike, du som
var honom närmast af allt i paradiset. Blif hos
honom och haf honom kär. Men se till, att
han låter minn äppleträd vara i fred.»
Och medan lian talade försvann den lilla
grå fågeln och i dess ställe stod du där, min
allra käraste lilla vän, och smålog emot mig
och bredde ut armarna. Jag flög upp och glömde
i ett nu af både Herren G-ud och alla hans
äppleträd och hela paradiset, för att springa
fram och omfamna dig och kyssa dig midt
på mun.
Men du sprang undan bakom din Skapare, och
då såg jag att det ej var han, utan min biifvande
svärmor som stod där och bredde ut sina kjortlar
framför dig, såg strängt på mig, pekade på
frakten upp i äppleträden, ocli frågade mig om
mitt syndiga ungkarlslif. Och jag fick ondt
samvete och vaknade — och på nattduksbordet,
bredvid mig, låg redan ditt bref med frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
