Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan var jag en hjälte under några veckor. Man
betraktade mig med en försiktig beundran, och jag
hade inte heller någonting emot det, ty det hjälpte
mig att dölja min smärta över Amys död, och jag är
dessutom allt annat än oemottaglig för smicker och
beundran. Och i det stora hela höll sig situationen
ganska bra. Det kunde visserligen hända att jag i ett
kafé eller en restaurang plötsligt trodde mig se Amy
i väggspegeln komma emot mig, och en gång skrämde
det till och med opp mig till den grad, att jag rusade
opp från min plats och stötte ikull kaffekoppen på
bordet. Men i det stora hela lämnade Amy mig i fred
om dagen, och det var på natten, som jag ibland
upplevde fruktansvärda anfall av svartsjuka gentemot
mannen med den grå hatten, som antog skepnaden av
en eller annan av mina bekanta, och om jag sedan
träffade hans reala motsvarighet följande dag, måste jag
först övervinna en viss förbittring mot honom, som jag
vanligtvis maskerade med en överdriven, skrytsam
hjärtlighet. En sak som hjälterollen, som jag fått mig
pålagd att spela, och som kanske inte så litet roade mig,
direkt medförde, var att dussintals flickor bjödo sig
ut att bli Amys efterträdare, och bland dem de flesta
av hennes bekanta och vänner. Måhända ett rörande
naivt försök att trösta mig, men som säkert innehöll
en god portion maskerad nyfikenhet för den pikanta
situation som därigenom skulle uppstå. Jag vet
inte. Men jag var alltför passiv och utan initiativ då,
och så kom det sig att jag varken sade ja eller nej och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
