- Project Runeberg -  Återsken /
185

(1932) [MARC] Author: Henry Parland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hemma, tänkte jag slött och gick fram till telefonen på
skrivbordet. Därtill behövdes måhända tre eller fyra
steg, men jag kommer ihåg, att det var en hel evighet,
förrän jag kom fram till bordet. Det var som om
tiden tänjts ut, eller nästan stannat, och jag ryckte ett
par gånger förskräckt till, medan jag gick fram till
bordet, över att ännu inte ha nått det. Och när Amys
röst främmande och avlägsen nådde mitt öra, var jag i
första ögonblicket fullkomligt bragt ur fattningen oeh
mumlade någonting så förhastat och meningslöst, att
det dröjde en lång stund förrän hon fick klart för sig
vad det var fråga om. Sedan hörde jag mig prata in
i luren, allt hastigare och ledigare, och Amys röst
fyllde ut pauserna med hennes typiska, menlösa
småskratt. Men med ens ryckte min röst förskräckt till,
oeh ett ögonblick senare uppfattade jag att Amy inte
alls delade min trängtan att vi skulle träffas. Hon
hade fullt upp att göra hela dagen, smålog hon så
menlöst som möjligt, men jag kunde nästan se hennes
ansikte, morgonsömnigt oeh uttråkat, med ett egensinnigt
veck i pannan som hänsyftade på kvällen i går och
fullt och fast var beslutet att inte låta samma historia
upprepa sig igen.

— Kanske senare på dagen, retirerade hon efter
en paus, ifall du mellan 1 och 2 ville visa dig på
kaféet, det kan hända att jag går förbi oeh tittar
in för ett ögonblick. Men du skall inte tro att
jag tänker binda mig genom ett löfte, tilläde
tonfallet, jag säger det här fräriist för att få slut på
detta samtal, som enbart förargar mig. — Adjö så
länge; det knakade till i luren, och jag ropade ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:10:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phsken/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free