Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spegeln återkastade bilden utan något intresse,
den hade gjort det flere gånger om dagen under 1 V2
års tid och hade hunnit bliva utled på författarens
fysionomi och kravatter. Speglar, med undantag av
de flegmatiska fickspeglarna, bli liksom
kameraobjektiven oerhört fort trötta på att jämt och ständigt se
samma ansikte; en rakspegel fordrar sålunda absolut
att en kokett kvinnomun då och då sminkar sig
framför den, och ett Zeiss-Icon-objektiv blir dammigt och
oskarpt av att fotografera samma person flera
gånger å rad. Så även författarens spegel. Den
återkastade hans ansikte uttråkat och gäspande, och när han
det oaktat fortsatte att stirra, gjorde den en grimas.
Strecken vid mungiporna klövo dragen som med
ett knivhugg, ögonen blevo osymmetriska och hakan
glodde föraktfullt neråt. Författaren sträckte ut
tungan åt sin spegelbild, som ögonblickligen gjorde lika,
tände en cigarett och började skriva. Han skrev först
ett kärleksbrev.
»Senaste vecka var det ett år sedan din död, Amy,
och jag måste be dig om ursäkt för att jag först nu
kom att tänka på det. Jag vet inte vad det beror på
att jag så helt och hållet glömde bort det, jag kommer
inte ens ihåg vad jag gjorde den dagen. Troligen
satt jag på konsulatet, bläddrande i opersonliga, stela
papper och såg ut genom fönstret. Det regnade. —
Förresten kommer jag inte så noga ihåg. Kanske
jag blandar ihop med vad som var förra året. Då
regnade det ju hela hösten igenom, fina, vassa
droppar, vilka silade igenom kläderna och stucko så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
