Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iedipus i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp för trappan — kastade sig på, vindsgolfvet ref
ock slet i takbräderna så att fingrarne blödde, tills han
fick lös en bräda och fick en springa att se igenom.
Han pressade ansigtet emot den och såg ner.
— „Mor! — mor!“ skrek han i vild ångest —
„mor“! —
Men hon hörde ej, han såg henne ligga der som
förut, röd och varm — småleende och vacker. —
Och öfver golfvet gick fadern — med munnen
snedvriden till ett vidrigt grin, — blå i ansigtet och
med en yllehalsduk lindad om halsen.
— „Mor! mor!“ — skrek han gällt, — „akta
dej! han kommer! — Ser du inte — han vill strypa
dej — — ah! han har mej! — ah! “
— Han kände två händer fatta sig om halsen,
som den der gången när fadren nära på hade strypt
honom, — strupen sammansnördes — han fick ej luft
— han ville skrika — men kunde ej få fram ett
ljud. — Så blef allt svart, och han kände intet
mer. —
— Stina släppte sitt tag om hans hals, när hon
märkte att han förlorade sansen. Han var för tung,
hon kunde ej lyfta upp honom.
— Halft vansinnig af ångest blef hon sittande
bredvid honom utan att tänka, utan att göra
någonting, tills han småningom kom till besinning igen.
Då fattade hon tag i honom och med
uppbjudande af alla sina krafter fick hon upp honom och in
på hans förra sofkammare — — derifrån hon hade
släpat honom med sig ut genom smuts och brott.
Hon fick honom till sängs, och han somnade
ögonblickligen och sof djupt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
