Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tviflande småleende, de gråblå kloka ögonen
fritt och ogeneradt blickande öfver till honom
nästan omedvetna om den sympati, som glänste
i dem. Och öfver det hela ett virrvarr af blonda
lockar, som magnetiserade hans blickar och
band hans tankar med tusen glänsande bojor,
så att han ej ens hörde på hennes många
invändningar mot hans meningslösa yttranden.
Tload hon sade var honom också alldeles
likgiltigt. Han ville endast höra hennes röst, han
kom i stämning och blef vältalig af den
reson-nans den gaf honom, denna egendomliga stämma,
hvilken han aldrig kunde återhöra i minnet,
men ulan hvilken hans egen röst klingade hård
och förödd.
Hvarför hade hon då lämnat honom! Han
hade ju hennes genkärlek, hvarje obetydlighet
under deras samvaro hade sagt honom det.
Han såg det i hvarje hennes åtbörd; hvarje
hennes rörelse när hon gick bredvid honom,
berättade honom det, och han kände det när
han dansade med henne och hennes smidiga
gestalt hängifvet och lydigt smög sig efler hans
minsta rytmiska intention. Han såg genkärleken
glänsa fram bakom misstroendet i hennes blickar,
hörde den dallra i hvarje tonfall af hennes
stämma, anade sig till den af det kärleksfulla
intresse med hvilket hon spårade sig till tankar,
hvilka han knappast hunnit gifva ord. Och
han fick full öfvertygelse, när hon en dag helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
